Det mest förbjudna, Kerstin Thorvall - recension
Vill du känna dig illa till mods när
du tittar på wienerbröd hädanefter är Kerstin Thorvalls roman, Det mest förbjuda, något för dig. Ännu
en författarinna strävar på balansen mellan estetisk frigörelse i form av ett
verk mot osmakligt utelämnande av överdrivna sexuella drifter för att trissa
upp intresset och priset för en roman som annars är som bäst en medelmåttig
läsning på tåget från Göteborg till Stockholm. Boken, som handlar om ”Anna”
delar med sig av snabba meningr med spretiga tankegångar. Frågan är om Thorvall
vill vara jaget eller jaga bort jaget hon försöker frigöra i denna boken.
Oavsett så är jakten grå, menlös och intetsägande. Här kan vi definitivt diskutera moral vs estetisk. Vem vinner? I denna boken, ingen. Thorvall är inte tillräckligt estetiskt tilltalande för att komma undan med de lögnaktigheter som boken ska behandla. Kan man förfina moderns förfall? Det går att argumentera för att ifall att framställningen hade varit något bättre, att innehållet hade funkat bättre, men det är något som bäst lämnas över till Malmqvist. Det är en i högen på
kvinnliga författare som skriker se mig med sitt könsorgan. Det man kan ge
Thorvall var att hon är en av de första
i högen åtminstone. Men med själlösa meningar känns det som Thorvall tappar
det som boken eventuellt hade kunnat få stå för, nu är det bara ett andefattigt
försök på en smaklös rannsakan av sig själv, något alldeles privat som bäst hade
stannat som bara ett inlägg i en dagbok. Som i min förra recension om Maja
Lundgrens Myggor & Tigrar, så är
det ett evigt tjat, och evigt nyproducerande av denna sorters kvällsnöjestidningar.
Hur mycket, eller snarare hur lite, behöver inte längre nöjesbilagor maskera
sig för att bli utgivna av förlag? Det tröttsamma "frigörandet" är numera uttjatat och nyutgåvan av romaner som Det mest förbjudna känns numera bara relevant för de som rör sig i feministernas metoo hastaggar, krigare som gömmer sig bakom "konstens" ursäktande väggar. Vi har sett det, det är passé.
2/5 flaskor rödvin.
Nej, Detta var inte heller något för mig. Vill ni ge mig tips på mer läsning är kommentarfältet alltid öppet. Ta det lugnt och glöm inte att korka av en rödvinsflaska eller lyfta en bok, tills vi ses igen.
// Röddan
asså serri. get with the times röddan. 2k19 nu.
SvaraRaderaIstället för att totalt avfärda genren i helhet och jämställa romanen med nöjesblaskor går det att se den i ljuset av traditionen den hör hemma i.
Visst, bekännelselitteratur kretsar i hög grad kring självrannsakan. T.ex. Augustinus som fokuserade på sina religiösa erfarenheter, eller Rousseau som drog åt det mer värdsliga och personliga. Medan Thorvall i sin tur riktar in sig på det sexuella och privata, där det går att läsa Det mest förbjudna som en bekännelse filtrerad genom libidot.
Thorvalls självframställning syftar på att blottlägga just det ”låga” och ”alldeles för privata”. I denna mening gör den rappa stilen och dagbokskänslan så att formen rimmar med innehållet – t.o.m. titeln kan ses som en pik mot det traditionella kravet på att litteratur inte ska vara utelämnande på bekostnad av estetiken (Malmqvist 2012: 100). Visst, du har rätt i sak när du pratar om att ”nöjesbilagor” inte längre behöver maskera sig, men det är alltså just det som är Thorvalls förtjänst. Hon bryter dels med genrekonventioner, dels med sociala spelregler.
Obehaget du känner kommer sig säkert av ”incivility”-faktorn i romanen. Lundgren bortser nämligen från den civila masken, trotsar folkvett och avslöjar människan bakom maskeradbalens artighetsfraser. Eftersom du inte är van vid att någon tar av sig hövlighetsmasken känner du dig illa till mods (Sennett 1993: 264-5). För att skydda såna som du från detta så har även litteraturhistorien vidhållit sin mask.
Faktumet att erotiska partier i Malla Silfverstolpes memoarer censurerades bort innan postum publicering (Holmquist 1995: 42) är ett talande exempel inte bara på vad som ansetts höra hemma i litteraturen, men också vad som hör hemma i det privata respektive offentliga.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera